I Förlusterna glöder, först utgiven 2003, accentuerar Gamoneda sitt sörjande och trotsiga tonfall, utifrån grundfrågan om vad tidens gång och minnets förvandling innebär för människan.
Förlusterna glöder kan läsas som en berättelse som stötvis väller fram ur det som inte längre finns: barndomens ljus, kärleken, vreden och det förflutnas ansikten. Men det förlorade och till och med det glömda glöder och gör sig med grym lyskraft gällande ännu i sitt sista uppblossande.
Vad som kan förefalla dunkelt i denna svidande berättelse om hem, moderlighet, erotik, kärlek och krig, öppnar sin klarhet så snart läsaren ser att symbolerna och bilderna samtidigt är - var - realiteter.
Antonio Gamoneda föddes i Oviedo 1931. Sedan Francos död 1975 har han trängt allt djupare in i ett territorium där det personliga och det sociala ödet genomlyser varandra i ett poetiskt språk där askes och passion samverkar och verkligheten avvinns en bottenlös, skakande skönhet. Hans värld är på en gång vacker och skrämmande. Barndomens ljus och ålderdomens dunkel framkallar varandra och öppnar platser i språket för allt vi tvingas mista om vi vill leva.
Gamoneda tilldelades år 2006 Cervantespriset, den spanskspråkiga världens mest prestigefyllda litterära utmärkelse.
Recensioner:
"Dödsmedvetenheten i Antonio Gamonedas diktning hänger intimt samman med hans upplevelse av historien som en mardröm. Ulf Erikssons och Magnus William-Olssons översättningar är – som väntat – utmärkta, skriver Tommy Olofsson." Svenska Dagbladet
"Hans diktning är till lika delar vision och besvärjelse, kort sagt: en överlevnadsstrategi." Dagens Nyheter
"Verkligheten här är också språkets mångtydighet, i och bortom dikten – och Ulf Eriksson och Magnus William-Olsson har sånär som på en not lyckats balansera över från spanska till svenska med överraskande finess." Aftonbladet