Järngräshoppan
är en magisk barndomsskildring från stäppen längs gränsen
mellan Syrien och Turkiet. Här möts ett myller av fantastiska, besynnerliga
och sällsamma människor. Huvudpersonen, en pojke, är likt gräshoppan
ständigt på språng. Tiden är 1900-talets mitt men människorna
här följer sin egen tideräkning byggd på fantasi och
myt.
Salim Barakat hör till den samtida arabiska litteraturens stora namn.
På hypnotiserande prosa utforskar han egensinnigt och orginellt de exisentiella
frågorna i en värld där saga och verklighet smälter samman.
Järngräshoppan är en självbiografisk berättelse,
som ursprungligen publicerats i två delar. Den är översatt
till flera språk. Sedan 1999 befinner sig Salim Bakarat i Stockholm,
som stadens förste "fristadsförfattare" på intiativ
av Svenska PEN och International Parliament of Writers.
Komplex, förvillande,
skrämmande och lockande på samma gång - som en labyrint -
sådan är "Fjädrarnas" värld, där medlemmarna
i familjen Azad ("frihet" på kurdiska) försöker
lösa den problematik som ödet försatt dem i. Det är kurdernas
problematik: att ha och inte ha ett land, att ha och inte ha en historia,
att ha och inte ha ett språk.
Labyrintiska är också huvudpersonen Mems märkliga öden
och äventyr, drömmar och förvandlingar i denna roman full av
vindlande berättelser. Somliga är troliga, andra otroliga. Talande
växter och djur samsas med flygande människor. Metafysisk spekulation
och absurda fantasier kombineras med historieforskning och personlig dramatik.
Är Mem ett alter ego för författaren Salim Barakat? Huvudpersonens
predikament stämmer väl med författarens biografi. På
ett plan är sagan om Mem Azad och hans familj en fristående fortsättning
av den självbiografi som påbörjades i "Järngräshoppan",
en bok som fick ett entusiastiskt mottagande när den utkom på svenska
år 2000. Miljön och det drastiska uttrycket är delvis desamma
i denna nya bok, men verklighetens ramar sprängs här ideligen av
det fantastiska. Kosmos är också en labyrint. Bara ett labyrintiskt
språk kan skildra det. Som en litteraturens dervisch hyllar Salim Barakat
extasen och paradoxen som enda väg att lära känna sanningen.
Svart humor står mot bländvit sorg.
Välkomna in i labyrinten!
Salim Barakat är född
1951 i den syriska staden Qamishli känd för sin mångkulturella
och multireligiösa miljö; kurder, araber, turkar, assyrier, syrianer,
judar, yezider och andra lever där sida vid sida i en bördig region
mellan de stora floderna Eufrat och Tigris.
Berövad möjligheten att studera på sitt eget modersmål,
kurdiska, fick Salim Barakat sin formella utbildning i arabiska skolor. Sin
informella skolning fick han i Beiruts livliga litterära miljöer,
dit han som vuxen sökte sig. Han är lika känd som poet som
prosaförfattare och har publicerat över tjugo skönlitterära
verk.
Salim Barakats
prosakonst är sedan tidigare känd i Sverige. Nu publiceras ett urval
av hans dikter på svenska för första gången. Översättningen
är utförd av Tetz Rooke, som även tidigare varit den som introducerat
Barakat för svenska läsare. Inom den arabiska språkvärlden
är poeten Barakat redan hyllad för sin originella stämma, sitt
vilda språk och diktens kompromisslöshet.
Denna samling innehåller ett antal sviter och några kortare dikter.
De handlar om uppgörelser: med Döden, den grymma historien, det
nya hemlandet. Allt sker på språkets plan, och poeten har ett
självklart övertag: med sina gnistrande metaforkedjor kan han slå
en snara kring självaste Dödens hals.
Sedan debuten 1973 har Barakat publicerat sammanlagt elva diktsamlingar, tolv
romaner, ett antal essäer och en självbiografi. På svenska
finns sedan tidigare självbiografin Järngräshoppan (Bokförlaget
Tranan, 2001) och romanen Fjädrarna (Bokförlaget Tranan, 2002).
I sin recension i DN beskrev Sigrid Combüchen Fjädrarnas berättelse
som ”oemot¬säglig, oemotståndlig”.
Salim Barakat föddes 1951 i Syrien med kurdiska som modersmål.
Först som vuxen övergick Barakat till arabiska. På grund av
sitt politiska engagemang har han varit tvungen att byta vistelseland ett
flertal gånger. Sedan 2000 är Salim Barakat bosatt i Sverige.
Grottorna i Haydrahudahus, den fjärde av Barakats böcker som översatts till svenska, är en roman om en uppdiktad värld befolkad av kentaurer: en värld där människan framträder som en rest av en gåtfull saga, bara skönjbar som inristade märken i en trasig stentavla. Berättelsen framskrider på ett sätt där fantasin blir fantasi efter att ha genomgått verklighetens skärseld, och det verkliga blir verkligt efter att ha genomgått fantasins skärseld.
En tystlåten man slipar en kniv vid en havsvik. En grupp människor letar efter en främling att underhålla. Fartyg färdas över landbacken på ändlösa irrfärder utan att någonsin nå sitt Ithaka.
I Döda noviser låter Salim Barakat handlingen för första gången utspela sig på svensk mark - men det är ett Sverige som inte liknar något annat. I Barakats Skogås uppfär sig varken havet, tiden eller döden som de brukar, och i hans prosa banar språket och tankarna sina högst egna, oväntade vägar.
Salim Barakats femte bok på svenska är en gåtfull, poetisk och filosofisk roman om främlingskapet. Vad är egentligen en främling? Kanske en varelse som inte har beseglat sitt val.
